ATT SKAPA, SÖKA, ANVÄNDA OCH DELA KUNSKAP
Nyckeln till nyttiggörande av all den kunskap och erfarenheter som skapas inom och runt ett projekt är att ta sig tid till att systematiskt utforska hur både de “mjuka” lärdomarna (t.ex. kring hur man skapar tillitsfulla relationer inom projektgruppen och vilka konsekvenser det har för effektiviteten i arbetet) och de “hårdare” kunskapsprodukterna från projektet (såsom beräkningsmetoder, verktygslådor, rapporter, m.m.) skulle kunna användas i nya sammanhang.
Det är bra att vara beredd på och ha dialog kring att projektresultaten kan komma att användas och vidareutvecklas på helt oförutsedda sätt. Att försöka “kontrollera” vart kunskap tar vägen (om det inte handlar om sådant som har med immateriella rättigheter att göra) är väldigt svårt. Det kan därför vara bättre att bejaka och aktivt stödja att olika resultat från projektet kan tas upp på olika sätt av olika aktörer och att de över tid kan komma att utvecklas till helt nya saker.
De som varit involverade i projektet bör fundera kring hur de själva kan dra nytta av resultaten men också hur de efter projektet kan dela med sig av kunskap till andra; antingen till andra liknande organisationer som jobbar på liknande sätt med samma fråga, eller till helt andra aktörer som har en helt annan ingång till ämnet. Här är det viktigt att alltid tänka på att målgruppsanpassa spridningsaktiviteterna, dvs. att säkerställa att man sprider rätt kunskap till rätt mottagare av rätt skäl och på ett ändamålsenligt sätt.
Försök att, i den mån det är praktiskt möjligt, att följa vad som händer med projektets olika resultat när det tas vidare i olika sammanhang. Att se hur andra fortsätter att vidareutveckla kunskapen kan ge en själv nya perspektiv på de egna erfarenheterna från projektet, och detta kan i sin tur ge upphov till nya idéer för hur man själv kan nyttja projektresultaten på nya sätt i ens nuvarande och framtida verksamhet. Projektet kan på detta sätt fortsätta att ge avkastning långt efter att det är avslutat.
